Fuck this, I'm going home...
Det är känslan jag haft de senaste veckorna, speciellt i skolsammanhang. Har haft så galet mycket att göra de senaste veckorna, och efter två år med konstant stress och prestationsångest så har jag blivit helt nollställd. Numb. Jag struntar i allt som har med skolan att göra, för det spelar ingen roll hur mycket jag än pluggar. När man pratar med mentorn om det säger hon bara; ”Jaa, men det är ju natur du har valt.”. Man ska väl inte behöva bli utbränd på gymnasiet eller? Vad kan jag säga? Det är ju ingen annan som bryr sig, så varför skulle just jag göra det?
Tillbaka till någon jag bryr mig om. Jag och Cosby tränade i Mjölby i lördags. Cosby är inte riden jättemycket de senaste då jag har varit skadad som vi vet, men vi åkte och tänkte ta det lite lugnt. Det var inget särskilt komplicerat förra gången vi var där så, en hel del basic. Den här gången var det i alla fall en jättebra övning som gjorde hästen lösgjord. Jag säger bara skänkelvikningar och serpentinbågar. En jättebra övning att ta så här innan vintervilan. Cosby kändes ganska sur i början, det blev ju plötsligt lite jobbigare, men efter kanske 15 min blev han som förbytt. Han började jobba på jättebra med bakbenen och riktigt spänsta iväg i traven. Min ponny alltså, han är för galen.
