Trasselfia

I helgen var jag på hopptävling utanför Mantorp. det var Mjölby Ridklubb som anordnade tävlingen, men på grund av att det helt enkelt inte finns något ställe att rida fram på där hölls tävlingen på Liljas anläggning istället. här följer ett litet inlägg jag skrev efter tävlingen, men jag orkade inte lägga upp det då. Enjoy.

Dagens starter gick inte alls som jag tänkt mig. Startade LB+5 och LA (95 resp. 100 cm). första klassen gick ganska bra, jag red lite….eller snarare väldigt dåligt fram till första hindret. Detta resulterade i ett stopp på första hindret. Det blir inte mycket sämre än så (trodde jag då i alla fall). Resten av banan gick dock väldigt bra, jämn rymt och kom bra på alla hindren. I love it!

Sista klassen gick otroligt bra fram tills andra hindret (LOL). Där fick vi ett kaninhopp, vilket resulterade i att vi rev halva hindret och Cosby ballade ur totalt. Han i stort sett skenar fram till tredje hindret, som vi mot all förmodan tar oss över, och störtar sedan in i kombinationen. Jag provar halvhalter, mer stöd i yttertygeln, ja, försöker styra in honom på en jävla volt till och med, men inget hjälper. Vi kommer flackt in över första hindret, Cosby slänger sig åt sidan och jag åker av in i hinderstödet. Cosby går bort mot mamma och jag lyckas resa mig, men måste hålla i hinderstödet för att inte ramla omkull igen. Sjukvårdaren kallas till platsen och konstaterar att jag bara är chockad och mörbultad.

Så vad har jag fått av denna fantastiska vecka *ironi*. Jaa, taskig självkänsla, en liten depression och en allmänt trasig rygg. Yes, peppar inför kommande vecka!

Den här helgen har jag varit på två Gunnel-träningar. Tyvärr kändes Cosby inte så bra den här gången, han var stel i vänstersidan och allmänt osammarbetsvillig. Med Gunnels hjälp lyckades jag ju övertala honom, men jag trodde ärligt talat att han inte skulle bli sådär igen. Det är ju klart att man kan ha en dålig dag, men två på raken?

Jag fick i alla fall träna på att lösgöra honom när han är så där stel, vilket är bra att jag kan om han blir såhär tråkig hemma. Jag fick också träna lite på skänkelvikningar och öppnor. Vi provade på en sluta, men övergav den övningen på direkten. Det blev i alla fall två givande träningar.

Måste bara få berömma Gunnel, då hon är väldigt bra på att hålla lugnet när det inte går bra, samtidigt som hon ryter i lite när det behövs. Helt perfekt!

Idag red jag på fältet. Eftersom det var så djävulusiskt kallt (hela 8 minus!) var det stenhårt, så vi gav upp traven och började arbeta i skritt. Tränade en hel del på sidvärtsrörelser och halter. Lyckades lösgöra honom riktigt ordentligt till slut, så jag är nöjd med passet. Och när vi kom in i stallet hade Cosby rimfrost i hela luggen. Så otroligt söt! Tyvärr fick jag ingen bra bild på det, men den här gamla bilden från förra året får duga.

Idag red jag på en lång grusväg. Vi red lite skänkelvikningar i både skritt och trav. Eftersom han ofta bråkar i skänkelvikningarna när vi travar så brukar jag göra några i skritt först., så han är lite mer lösgjord innan. Sedan lät jag honom sträcka ut sig i galopp, jag har så himla lätt att korta ihop honom så jag nästan får träna på att släppa fram honom igen.

Idag red vi i skogen. Cosby hade vilat i två dagar, eftersom jag har haft lite ont i ryggen. Så ni kan ju gissa vem som hade överskottsenergi idag. Vi galopperade mycket i både lite lägre form och med större galopp. Det gick ganska bra. Ja, det gick väl i stort sett så bra som det kunde gå, med tanke på att han vilat i två dagar.

Idag bar det av mot Solla för att träna hoppning. Cosby var taggad till tusen, vilket medför att han ”blir rädd” för allting och slänger sig hejdlöst. Han är för söt, lilla gubben <3.

Idag fick vi träna på att göra våra hästar uppmärksamma för hjälperna. Vi fick rida en övning som gick ut på att vi först red över travbommar på marken, sedan skulle vi fatta galopp och hoppa ett litet räcke. Det var en ganska knepig uppgift, och det blev inte direkt lättare när Larsa lade till bommar framför och bakom hindret. Det gjorde han för att hästarna ska centrera hoppet lite mer. Sedan fick vi hoppa på samma, gamla S-båge, en övning man inte kan göra för ofta.

Till slutet av lektionen höjde han hindren lite, och hör och häpna, idag hoppade vi 1,10! Där ni, ganska imponerad själv. Banan i slutet av lektionen bestod av 5 hinder och allmänt knepiga svängar, men det löste vi till slut. Efter lektionen fick jag en liten föreläsning om avstånd, eftersom vi börjar komma upp på lite högre höjder nu. Så nu ska jag gå och försöka lära mig att stega en meter.

Idag var det då hoppträning för Larsa. Vi tränade på att hålla ihop hästarna mellan hindren, att landa i rätt galopp och att rida noggranna vägar. Vi började med att rida fram lite på små hinder (40 – 60 cm) som stod över medellinjen på serpentinbågarna. En riktigt bra övning, där även rutinerade ryttare sätts på prov, för det är mycket att tänka på. Sedan lade han på en S-linje med hinder på 70 cm, vilket fick herr Cosby att tända till riktigt ordentligt. Så efter det hade jag lite problem med honom.

I slutet fick vi i alla fall rida två banor med lite enklare linjer och på lite högre höjder. Till Cosbys stora förtjusning hade Larsa smällt in en kombination i sista banan. När en extremt hoppglad ponny, som dessutom inte hade hoppat på två veckor, möter en bana på 1 m med en kombination, då slår det slint helt. Han lyssnade någorlunda på mina hjälper, men när vi kom in mot kombinationen kändes han först lite seg. Jag knackade då igång bakdelen, vilket jag inte skulle gjort, då det resulterade i att han rusade in i kombinationen, tar ett väldigt kort galoppsprång i den och vi kommer ut i en galopp som är sju mil för stor. Efter kombinationen stack han mot nästa hinder, som råkade vara en maxad oxer på 1 m. Vi skulle tagit fem galoppsprång fram, men det höll på att bli fyra. Som tur är hinner jag korta honom lite fort, och han tar i för kung och fosterland, och kommer över! Det är en helt otrolig ponny jag har, men jag vill inte göra om det. Vi provade att hoppa direkt efter, och då gick han kalasfint. Han kan gå långt, den där ponnyn!

Idag red jag på ridbanan. Till en början kändes han ganska stel i sidorna, men efter lite skänkelvikningar och öppnor blev han snart mjukare. Idag var en sån där dag då han kunde blivit hur fin som helst. Tyvärr hade jag en av mina sämre dagar idag, så jag blev irriterad på saker som hände runt omkring mig. Därför beslutade jag mig för att sluta rida när det gick som bäst, bara för att jag vet att när jag blir irriterad har jag väldigt lätt att låta det gå ut över honom, och idag förtjänade han verkligen inte det. Jag är bara glad att vi avslutade ridpasset innan det blev helt fel.

Här kommer lite bilder från dagens ridpass. Min kära pojkvän var vänlig nog att följa med upp och ta lite kort. Han har sina ljusa stunder.

Tänkte skriva ett litet inlägg om dagens ridtur också. Den ägde rum på en grusväg ute i skogen (ja, jag råkar ha turen att bo i ett älgfritt område, så de jagar inte där nu). Försökte rida honom i låg form och flytta honom i sidled. Han kändes väldigt mjuk och fin i sidorna, vilket är ovanligt då han brukar vara otroligt jobbig i vänster varv. Till slut galopperade vi i lite snabbare tempo längs med ett fält, och då var det ju såklart fältsits som gällde.

Det blev dock lite spännande på väg hem, då stallägaren hade tvättat bilen utanför stallet. Cosby, som aldrig har sett vatten förut, vägrar att ens gå förbi vattnet, lite smådum som han är. Men som tur var kom vi förbi till slut.

Det här var en sån där dag då man kände att skolarbetet kan ta sig någonstans, då allting känns jättejobbigt och man har lust att sova bort hela dagen. Men istället för att göra det åkte jag och Alle till Sharpman. Jag upptäckte nämligen häromdagen att jag hade fyra presentkort där, som tillsammans blev 560 kr! Jag upptäckte också att ett av dem höll på att gå ut, så det var bara att ge sig av.

När vi väl kom fram upptäckte jag att 560 kr inte räcker särskilt långt där, så det tog ett tag innan man hittade någonting intressant. Stackars Alle som blir medsläpad på mina shoppingturer suckade inte en enda gång. Lite smått stolt faktiskt. Efter mycket om och men hittade jag till slut ett fint träns som jag letat efter jättelänge, och jag fick faktiskt lite pengar över på presentkorten.

Här är ju då en allmänt dålig bild på tränset, men det får duga för tillfället. Återkommer med en finare bild när vi provat det. Efter en timmas shopping åkte vi in till Mjölby och åt på Kebab House. Allmänt trevligt ställe, där maten är ganska billig. Nog pratat, nu ska jag smörja träns!

Dagen till ära(det är ju faktiskt första riktiga inlägget) tänkte jag skriva om min ponny. Han heter Gullabos Cosby, men kärt barn har många namn som det heter, så han kallas även för exempelvis Cosby och Bubba klubba. Han är en 12-årig New Forest vallack som mäter 140 cm i mankhöjd. Han är efter den godkända New Forest hingsten Priory Dallas.

Vi har haft honom i lite mer än fem och ett halvt år nu, och under tiden har vi tävlat mest hoppning, men också några dressyrstarter med i bagaget. Just nu tävlar vi LB (90 cm) och LA (1 m) i hoppning och LB i dressyr. Vi har också deltagit i utställningar, där han har fått 39 poäng två gånger och 41 poäng en gång. Det förstnämnda gav honom silver och det andra guld. Jag bör väl också nämna att det inte innebär att han van utställningen då, utan det kan vara många hästar som får guld, sedan möts de i finalen, även kallad guldringen, där domarna utser den finaste hästen för dagen.

Nu tränar vi inför de sista tävlingsstarterna för den här säsongen. Vi tänker starta i alla fall en LA hoppning och möjligtvis någon dressyr.