Trasselfia

Idag var det då hoppträning för Larsa. Vi tränade på att hålla ihop hästarna mellan hindren, att landa i rätt galopp och att rida noggranna vägar. Vi började med att rida fram lite på små hinder (40 – 60 cm) som stod över medellinjen på serpentinbågarna. En riktigt bra övning, där även rutinerade ryttare sätts på prov, för det är mycket att tänka på. Sedan lade han på en S-linje med hinder på 70 cm, vilket fick herr Cosby att tända till riktigt ordentligt. Så efter det hade jag lite problem med honom.

I slutet fick vi i alla fall rida två banor med lite enklare linjer och på lite högre höjder. Till Cosbys stora förtjusning hade Larsa smällt in en kombination i sista banan. När en extremt hoppglad ponny, som dessutom inte hade hoppat på två veckor, möter en bana på 1 m med en kombination, då slår det slint helt. Han lyssnade någorlunda på mina hjälper, men när vi kom in mot kombinationen kändes han först lite seg. Jag knackade då igång bakdelen, vilket jag inte skulle gjort, då det resulterade i att han rusade in i kombinationen, tar ett väldigt kort galoppsprång i den och vi kommer ut i en galopp som är sju mil för stor. Efter kombinationen stack han mot nästa hinder, som råkade vara en maxad oxer på 1 m. Vi skulle tagit fem galoppsprång fram, men det höll på att bli fyra. Som tur är hinner jag korta honom lite fort, och han tar i för kung och fosterland, och kommer över! Det är en helt otrolig ponny jag har, men jag vill inte göra om det. Vi provade att hoppa direkt efter, och då gick han kalasfint. Han kan gå långt, den där ponnyn!