För vem kunde någonsin lära sig att älska ett odjur?
Jag har världens finaste häst. Ursäkta skrytet, men han är helt underbar. Dagens hoppträning gick hur bra som helst. Han var precis tillräckligt känslig för hjälperna, samtidigt som han var ivrig mot hindret. På slutet hoppade vi en bana med LA-stuk, höjden låg från 90-110 cm. Eftersom det blåste s¨mycket ikväll var han lite lätt skrämd, sådär som bara Gullabo-pojkar kan vara, men det var bara att smacka lite när han vinglade som mest så rätade han upp sig, längde sig lite och hoppar av lite utifrån sådär som han älskar. Älskade lilla hjärtat, han tycker verkligen det är roligt.
Nu taggar vi inför tävlingen i helgen. Vi ska hoppa LB och LA, alltså 90 cm och 100 cm. I LBn ska jag ju satsa såklart, men i LA kommer antagligen alla som är med i elitlagen hoppa, eftersom de har lagklassen precis efteråt, så där ska vi bara försöka få en fin runda. Vi har ju haft sån sabla otur på våra starter i LA, så den enda LAn vi tagit oss igenom är en på ett KM för 2-3 år sen. Men men, i helgen tar vi dem!
Hon varnade honom att inte låta sig luras av ett utseende
för skönheten finns inom oss
för skönheten finns inom oss
Kommentarer
Trackback
