Night After Night
Jag vill bara varna alla innan ni börjar läsa. Bryr ni er inte, skit i att läsa. Vill ni trycka ner mig, go ahead. Läs bara, och försök kasta något mot mig som alla inte redan vet!
Jag börjar fundera över huruvida jag borde överleva mentala fall som dessa. Jag är sänkt, totalt. Varför? Jo, jag är helt enkelt sämst. Därför. That's the answer. För var jag glad. För kunde jag vänta in framtiden utan ångest. Vad gick snett? Well, antagligen detta:
Jag börjar fundera över huruvida jag borde överleva mentala fall som dessa. Jag är sänkt, totalt. Varför? Jo, jag är helt enkelt sämst. Därför. That's the answer. För var jag glad. För kunde jag vänta in framtiden utan ångest. Vad gick snett? Well, antagligen detta:
Social fobi - Just det. Fröken Fahlén har social fobi. Så pass kraftig så hon är faan nervös för att åka buss, gå till station från skolan och liknande. Muntliga skoluppgifter får henne att vilja försvinna, för varför skulle någon vara intresserad av vad hon har att säga? precis som om hennes åsikter faktiskt skulle betyda något. Yeah, dagens skämt.
Paranoia - Som vi alla älskar att mixa den sociala ångesten med. Faan, vi triggar igång tankar som "Shit, hur vet jag att han där borta inte tänker göra mig illa?". "Hur vet jag vad som kommer hända Cosby?". Jag slår vad om att Shadow står utanför sovrumsdörren. Ellernu när vi ändå är orealistiska, varför inte Ridley eller Ganondorf? Kanske till och med Jokern?
Spelmissbruk - Har de ovanstående punterna så klart resulterat i. Enligt mig har spelmissbrukare svag karaktär, losers som är missnöjda med sitt liv, och istället för att göra något åt det stänger de in sig i sitt lilla mörka rum och nördar. Ja, tror vi inte att minst hälften av dessa har ovannämnda social fobi. Vad hände i höstas? Fröken Fahlén lyfter på hatten, "Snälla losers, får jag vara med i eran klubb?", tankar på WoW ytterligare två månader och sitter där och levlar Carlotta, my backstabbing biatch. Sorry stumpan, past the point of no return.
Prestationsångest - Har jag alltid haft, både inom skolan och ridningen. Ridningen har mamma pushat fram det i, noga berättat för mig så fort hon är missnöjd med något men bara dragit förbi så fort jag gjort något bra. Aldrig nöjd, fortsätt frammåt! På något lustigt sätt flipprade det över till gymnasiet. "Shit fröken, du får inte VG bara genom att dyka upp. Nu måste vi lägga i en högre växel, och du skulle bara våga sänka dig!". Mina krav på mig själv.
Framtidsångest - Ja, jag har inte en jävla aning om hur mitt liv ser ut i höst. Endast en sak är säker, jag tycker inte om det. Är Cosby kvar? Kommer jag in på KA? Lever jag ens då? Jo, det gör jag antagligen, jag överreagerar väl bara nu. Jaa, lätt för er att säga, men det betyder bara att ni inte har en jävla aning om vad det här handlar om.
Kommentarer
Postat av: Ida
Jag finns alltid tillgänglig om du behöver ventilera dig.
Postat av: Sofie
Samma här! Bara att hojta till. Kram!
Trackback