I sank in the well of my mind, to deep ever to be found
Okej, jag vet att jag allmänt totalfailade med min lista, men fick i alla fall de mest intressanta sakerna skrivna (enligt mig iaf.). Jag funderar allvarligt på att strunta i resten. Argument nummer ett är för att det blev ett krav. Och vad leder krav till? Jo, det blir liksom inte roligt längre. I alla fall om du frågar mig.
Alla dessa krav man stöter på dagligen. Kravet att man ska ta sig till skolan, lyssna uppmärksamt hela tiden och prestera på lektionerna. Kravet att man ska orka fara iväg till stallet direkt när man kommer hem och sedan prestera där. Kravet att man ska orka sätta sig med läxorna så fort man kommer hem ifrån stallet. Kravet att man ska vara på bra humör hela tiden. Har ni hittat den röda tråden? Just det, krav.
Och som sagt, krav gör att även en så rolig sak som att gå till stallet och bara ha mysigt kräver all energi man råkar ha för tillfället, och det är bara för att orka byta kläder och ta sig ut ur huset. Stallet är det som hjälpt mig härda ut innan, och inte ens det kunde jag få ha kvar. Förbannade jävla krav!
Jag har bara sån lust att ge upp ibland. Det spelar ju ingen roll vad jag gör, det kommer alltid finnas något andra kan klaga på. "Visst, det är jättebra att du kan två tredjedelar av kursen bra, men på samma gång väger det inte alls upp det faktum att du inte är bra på den resterande tredjedelen". Logik, I don't think so.
Är det verkligen så svårt att ge lite pepp? En vänlig klapp på axeln, "the night is darkest just before the dawn"..... eller helt enkelt "man behöver inte vara bra på allt". Jag är trött på att ens försöka. För försöker jag, blir det ett krav, och vii vet ju alla vad som händer då. Jaa, man orkar inte.
Kommentarer
Postat av: Sofie
jag förstår vad du menar.. vågar påstå att jag känner likadant just nu...
take care. <3 andas!
Trackback
