For either way you choose you cannot win
Skrivit ett blogginlägg för detta halvår; CHECK! Anledningen till att det tar så här lång tid mellan inläggen är för att mitt liv helt enkelt är otroligt tråkigt just nu. Det enda jag gör är att plugga, åka till Cosby och sova, och hur intressant låter det på en skala? Trodde väl det.
Det går riktigt bra nu med Cosby btw. Mamma rider mer än jag gör nu, vilket känns liiite awkward för mig, samtidigt som det är jätteskönt att hon tar hand om honom när jag inte kan. Dressyren är han dock lite (läs väldigt) jobbig i, men vem hade trott något annat? Det släppte för mig i början av den här sommaren, det tog alltså närmre sex och ett havt år (!), men hon nötar på.
Jag ha varit allmänt idiotförkyld de senaste fem dagarna, vilket har lett till att jag i ren ren uttråkning/nostalgi/feberyra spelat igenom Ocarina of Time....igen. Jag har också tittat igenom Adamwestslapdogs abridged series på Ocarina of Time och Majora's Mask.....igen. När jag tänker efter måste det låta som om jag inte har något liv, men jag mår iaf bättre av det. Varning för "dålig" humor dock.
Eftersom jag har varit så äckligt förkyld har jag inte gjort något skolarbete förutom skrivit klart en inledning till senaste labrapporten. Nämnde jag att jag har prov i matte i morgon och att ett tentapoäng står på spel? He he, jo, det låter ju inte jättebra, och det känns ännu sämre. Jag skulle kunna avanmäla mig och skita i att skriva duggan, men samtidigt skulle det ju vara bra att se vad jag kan när det gäller och vad jag är helt clueless about. Så jag ska i alla fall försöka skriva den, oh yeah. For either way I choose I cannot win.
Det går riktigt bra nu med Cosby btw. Mamma rider mer än jag gör nu, vilket känns liiite awkward för mig, samtidigt som det är jätteskönt att hon tar hand om honom när jag inte kan. Dressyren är han dock lite (läs väldigt) jobbig i, men vem hade trott något annat? Det släppte för mig i början av den här sommaren, det tog alltså närmre sex och ett havt år (!), men hon nötar på.
Jag ha varit allmänt idiotförkyld de senaste fem dagarna, vilket har lett till att jag i ren ren uttråkning/nostalgi/feberyra spelat igenom Ocarina of Time....igen. Jag har också tittat igenom Adamwestslapdogs abridged series på Ocarina of Time och Majora's Mask.....igen. När jag tänker efter måste det låta som om jag inte har något liv, men jag mår iaf bättre av det. Varning för "dålig" humor dock.
Eftersom jag har varit så äckligt förkyld har jag inte gjort något skolarbete förutom skrivit klart en inledning till senaste labrapporten. Nämnde jag att jag har prov i matte i morgon och att ett tentapoäng står på spel? He he, jo, det låter ju inte jättebra, och det känns ännu sämre. Jag skulle kunna avanmäla mig och skita i att skriva duggan, men samtidigt skulle det ju vara bra att se vad jag kan när det gäller och vad jag är helt clueless about. Så jag ska i alla fall försöka skriva den, oh yeah. For either way I choose I cannot win.
No need to look this pathetic!
Oh yeah. Idag har det varit en riktigt kämpig dag. Ingenting har gått riktigt enligt planerna, och har varit allmänt trasig inför starten på universitetet (och då även nolle-p) på tisdag. Här är dagen uppdelat i stycken (hade gärna tagit dagen på detta sätt, så man kunnat stanna upp när en pärs gått över och vila upp sig lite!).
Dagen började med att jag gick upp halv sju, eftersom jag försöker vända dygnet tillrätta igen. Dock började jag med det i fredags, så var väl oerhört sent ute. På förmidagen åt jag sedan blåbärspaj som blivit över sedan gårdagen, vilket ledde till strongt magknip. Yes, vilken bra start!
Dagen fortlöpte sedan vid datorn. Vid tolv ungefär kom mor min inrusande och gapade om "en plan" hon hoppades jag hade över dagen. Eftersom jag inte hade det bestämde jag mig för att kolla upp bussturer jag kommer behöv göra de kommande dagarna. Blir komplett galen på SJ's hemsida (som konstant gjorde tvärt emot det jag ville göra), men till slut fick jag någorlunda rätsida på problemet.
När vi sedan åt lunch pratade jag om att jag tänkte gå till stallet efteråt, men då tyckte mor min att Cosby kunde få vila idag. Efter en liten (jaa, den va faktiskt väldigt kort) diskussion kom vi fram till att han inte vilat sedan förra helgen, så han fick vila idag. Det var dock helt okej, eftersom vi skulle åka och hälsa på bror min. Och jag fick öviningsköra med mor min.
Vi kom i alla fall fram till bror utan större insidenter, men medan vi var där kände jag hur migränen började komma krypande. Det resulterade i att mor fick köra hem och jag fick ta en treo och gå och lägga mig(läs: "Jag låg och vilade i 15 min, sedan spelade jag tv-spel eftersom vilan ändå inte hjälpte.").
Det finns dock en otroligt positiv faktor med dagen. Morgondagen, då jag ska gå på körlektion klockan halv åtta och sedan möte med Tingeling (tjejföreningen på Högskoleingenjörs sektion Lingsektionen) klockan fyra, kan bara bli bättre för min del. Pepp inför morgondagen!
Dagen började med att jag gick upp halv sju, eftersom jag försöker vända dygnet tillrätta igen. Dock började jag med det i fredags, så var väl oerhört sent ute. På förmidagen åt jag sedan blåbärspaj som blivit över sedan gårdagen, vilket ledde till strongt magknip. Yes, vilken bra start!
Dagen fortlöpte sedan vid datorn. Vid tolv ungefär kom mor min inrusande och gapade om "en plan" hon hoppades jag hade över dagen. Eftersom jag inte hade det bestämde jag mig för att kolla upp bussturer jag kommer behöv göra de kommande dagarna. Blir komplett galen på SJ's hemsida (som konstant gjorde tvärt emot det jag ville göra), men till slut fick jag någorlunda rätsida på problemet.
När vi sedan åt lunch pratade jag om att jag tänkte gå till stallet efteråt, men då tyckte mor min att Cosby kunde få vila idag. Efter en liten (jaa, den va faktiskt väldigt kort) diskussion kom vi fram till att han inte vilat sedan förra helgen, så han fick vila idag. Det var dock helt okej, eftersom vi skulle åka och hälsa på bror min. Och jag fick öviningsköra med mor min.
Vi kom i alla fall fram till bror utan större insidenter, men medan vi var där kände jag hur migränen började komma krypande. Det resulterade i att mor fick köra hem och jag fick ta en treo och gå och lägga mig(läs: "Jag låg och vilade i 15 min, sedan spelade jag tv-spel eftersom vilan ändå inte hjälpte.").
Det finns dock en otroligt positiv faktor med dagen. Morgondagen, då jag ska gå på körlektion klockan halv åtta och sedan möte med Tingeling (tjejföreningen på Högskoleingenjörs sektion Lingsektionen) klockan fyra, kan bara bli bättre för min del. Pepp inför morgondagen!
I've been like a bear!
Yepp, legat i ide alltså. Men nu är jag tillbaka för en tid iaf. Tänkte starta med en mer eller mindre kort uppdatering över vad som hänt över sommaren.
Utbildning
- Jag har då blivit antagen till Högskoleingenjör i Kemisk Analysteknik (aka KA). Höll dock på att förlora min plats i klassen, då jag glömt tacka ja! Kvällen innan sista dagen såg jag ett mejl om en PIN-kod, som jag hade glömt bort totalt, och bröt ihop. Hittade inte PIN-koden och satt och skrev på ett mejl till whats-her-face med gråten i halsen, när jag ser ikonen "Tacka ja". Jag trycker på den och får då veta att jag nu tackat ja till min utbildning. Lol! Tjutit i en halvtimme för nada. S Ä M S T!
- Jag har smått panik inföt Nolle-p och att träffa nya människor på en plats jag varit på en gång tidigare. Jag är nämligen ett controlfreak with capital c. Bryter ihop för minsta lilla (typ som i punkten ovanför). Istället för att tnka igenom allting så stressar jag omkring. Inget bra upplägg SAS (så att säga. hihi lol).
Hemmahuset
- Stressfaktor 2.0. Båda katterna har varit spårlöst borta varsin gång inom loppet av två veckor. Dante var bara borta en morgon. När vi går ut och letar ser vi bara en stor hög med päls från honom. Han har alltså slagits med en annan katt och åkt på storstryk. Stackarn, men vår fallne hjälte kom tillbaks samma kväll och sov i tre dygn efter det. Stina däremot var borta i tre dagar. Såg inte röken av henne. Till slut letade vi efter blöta pölar på vägen, men så en eftermiddag kom hon bara tillbaka, precis som om inget hade hänt. Aja båda är hemma nu iaf.
Stina ihoprullad. Sådär ligger hon jämt när hon är kelig.
Förlåt, jag vet att kvalitén är sämst, men jag älskar bilden! Här är då världens raraste lilla odjur Dante. Han är till vänster alltså, hon till höger med rött hår är jag.
Bubba Klubba
- Cosby är på tok för tjock. Förra veckan fick de gå ute några nätter, då jag måla om i stallet. Det har resulterat i att han nu ser ut som en tunna, FAST han har haft munkorg. Lille skit, jag tror han lurar oss så de sjunger om det.
- En annan faktor till Cosbys enorma massa är att han fått vila oförskämt mycket. För ungefär fyra veckor sen tappade han en sko. Hoven började spricka och vi fick vänta på hovslagare i en vecka. Sedan reds han ordentligt i ungefär två veckor, men då blev jag biten av en broms på baksidan av låret, vilket ledde till att halva låret svullnade upp till sin dubbla storlek. Försökte hålla igång Cosby, men de gick inget vidare. I fredags hade svullnaden äntligen gått ned, men då trampar den lille skiten av sig skon de första han gör. Det fula med det hela var att han först var jätteseg, när jag börjar trava på en stubbåker blir han plötsligt jättehalt på vänster fram. Jag ser att sömmarna på utsidan lossnat, så hoppar av, plockar av skon och påbörjar skritten hem. Då blir han plötsligt jättepigg, precis som; "Jupp, då va de avklarat. Nu går vi hem!". Det kändes planerat säger jag bara.
- När Cosbys allergi var som värst fick jag låna en häst till avslutningen med idrottslyftet. Det blev Charlotte Starks tävlingshäst Aerobic. Snacka om att jag satte i halsen när jag fick veta att jag skulle rida Robban! Vi tränade ihop under våren, och han är jättefin verkligen. OCH för att inte tala om välriden. Jätteroligt att prova en sån fin häst, men steget Cosby-Robban var enklare än Robban-Cosby. Från en häst som max sköt ut bogen till liten, stel, envis ponny.......jag ville bara gråta. Men tack vare att jag fick en liten ridlektion för Nina Stark när jag provred Robban första gången hade jag några ess i rockärmen till jag skulle ta mig an Cosby, och nu känns även han riktigt fin. Inget ont som inte för ngot gott med sig.
Utflykter
- Jag har varit i Ullared TVÅ gånger den här sommaren. En gång med mamma och pappa, och en gång med Alle och hans mormor och morfar. Shoppoholic 2.0, Oh Yeah!
- Har planerat hela 10 biobesök, varav ett kommer bli av. Det blir 11 september med Alle, eftersom vi firar tre år tillsammans den 12, som tyvärr är en måndag. Den romantiska filmen vi valde var Green Lantern....vad kan man säga? Hatar romantiska filmer. Och letar fortfarande efter en superhjälte som är mer episk än Wolverine. Börjar tvivla på att det går. Här vill jag bara påpeka att jag inte räknat med Link, eftersom han är så pass episk man kan bli och ingen kan mäta sig med honom. He's a puppet in my strings, on his quest to save Hyrule from Ganondorf. Me? I'm just the one enabling you.
Jag menar, HAN VINNER DEN HÄR FIGHTEN! Ganondorf är MER än dubbelt så stor, men link vinner. EPIC IN CAPITALS! - Vill ädigt gärna åka och se Batman Live i Globen med. En föreställning med akrobati och kampsport.....och Bruce Wayne <3. Okej, här måste jag kanske erkänna att Batman och Wolverine ligger på delad förstaplats. Jag menar, Hugh Jackman vs Christian Bale.....VEM kan välja? Hade de varit George Clooney som Batman hade det inte alls varit svårt, han framstår ju som värsta mjukisäckeltoffeln jämfört med Bale och Jackman.
Jag kan fortsätta hela natten, men har en känsla av att folk kommer bli allmänt uttråkade. Det brukar nämligen bli så när jag diskuterar superhjältar. Det trodde ni inte om mig va?
.
Time after time I lose the game
Night after nught I wake up shaking
'cause my world is breaking
I'm fool enough to fail again
I'm fool enough to fail again
Night after night I wake up crying
'cause I feel like dying
Night After Night
Jag vill bara varna alla innan ni börjar läsa. Bryr ni er inte, skit i att läsa. Vill ni trycka ner mig, go ahead. Läs bara, och försök kasta något mot mig som alla inte redan vet!
Jag börjar fundera över huruvida jag borde överleva mentala fall som dessa. Jag är sänkt, totalt. Varför? Jo, jag är helt enkelt sämst. Därför. That's the answer. För var jag glad. För kunde jag vänta in framtiden utan ångest. Vad gick snett? Well, antagligen detta:
Jag börjar fundera över huruvida jag borde överleva mentala fall som dessa. Jag är sänkt, totalt. Varför? Jo, jag är helt enkelt sämst. Därför. That's the answer. För var jag glad. För kunde jag vänta in framtiden utan ångest. Vad gick snett? Well, antagligen detta:
Social fobi - Just det. Fröken Fahlén har social fobi. Så pass kraftig så hon är faan nervös för att åka buss, gå till station från skolan och liknande. Muntliga skoluppgifter får henne att vilja försvinna, för varför skulle någon vara intresserad av vad hon har att säga? precis som om hennes åsikter faktiskt skulle betyda något. Yeah, dagens skämt.
Paranoia - Som vi alla älskar att mixa den sociala ångesten med. Faan, vi triggar igång tankar som "Shit, hur vet jag att han där borta inte tänker göra mig illa?". "Hur vet jag vad som kommer hända Cosby?". Jag slår vad om att Shadow står utanför sovrumsdörren. Ellernu när vi ändå är orealistiska, varför inte Ridley eller Ganondorf? Kanske till och med Jokern?
Spelmissbruk - Har de ovanstående punterna så klart resulterat i. Enligt mig har spelmissbrukare svag karaktär, losers som är missnöjda med sitt liv, och istället för att göra något åt det stänger de in sig i sitt lilla mörka rum och nördar. Ja, tror vi inte att minst hälften av dessa har ovannämnda social fobi. Vad hände i höstas? Fröken Fahlén lyfter på hatten, "Snälla losers, får jag vara med i eran klubb?", tankar på WoW ytterligare två månader och sitter där och levlar Carlotta, my backstabbing biatch. Sorry stumpan, past the point of no return.
Prestationsångest - Har jag alltid haft, både inom skolan och ridningen. Ridningen har mamma pushat fram det i, noga berättat för mig så fort hon är missnöjd med något men bara dragit förbi så fort jag gjort något bra. Aldrig nöjd, fortsätt frammåt! På något lustigt sätt flipprade det över till gymnasiet. "Shit fröken, du får inte VG bara genom att dyka upp. Nu måste vi lägga i en högre växel, och du skulle bara våga sänka dig!". Mina krav på mig själv.
Framtidsångest - Ja, jag har inte en jävla aning om hur mitt liv ser ut i höst. Endast en sak är säker, jag tycker inte om det. Är Cosby kvar? Kommer jag in på KA? Lever jag ens då? Jo, det gör jag antagligen, jag överreagerar väl bara nu. Jaa, lätt för er att säga, men det betyder bara att ni inte har en jävla aning om vad det här handlar om.
Dagens
Projektarbete. Retoriktal. Rapporter. Matteuppgifter. Detta är vad halva dagen spenderats på (WoW inkluderat, men då låter jag inte lika duktig). Resten har gått åt till stallet. Träningen imorse gick super! Han var så fin, bara föll in i handen på mig redan vid uppvärmningen. Har ridit både skänleövikningar, öppnor och slutor på mjuk, smidig häst. Love it. Och så fick jag äntligen ett (enligt mig just nu) bra tips om hur vi ska göra med Cosby. "om ni tvekar så mycket, sälj honom inte då. Vänta ett tag.". Det lutar faktiskt mot det just nu. Vi väntar och ser.
På tal om Cosby är han nu duschad, så han är snyggast i Tollstad imorgon. Men duschning, det var en grej han glömt över vinterhalvåret. Han gjorde piruetter (inga åttor på dem direkt men iaf), han skyggade för vattenslangen, för svampen, han försökte dra iväg med oss....jaa, så kul hade han. Men men, nu står han och äter hö med flätad svans och man. Manen kommer vi dock behöva fläta om, för de lyckas han alltid skaka upp under natten. Jag tippar att max tre flätor sitter kvar imorgon när vi kommer dit.
Jaja, nu ska bara packningen hemifrån packas, sen är det dags att knyta sig. God natt, folket!
Amnesia
Älskar det fina vädret! 20 plus är inte helt fel, och det är vi fler som tycker. Ett exempel är den glada lilla ponnyn som går utan täcke idag. Just det, Cosby.
Söndagkvällen spenderades hemma hos Emanuel. Där samlades ett kompisgäng för pizza och Amnesia. För alla er som inte är särskilt insatta är Amnesia ett dataspel (hör och häpna!). Handlinge utspelar sig i ett gammalt slott på 1800-talet. Man vaknar upp och har minnesförlust. Man hittar en lapp som man själv har skrivit innan minnesförlusten, där det står något i stil med "ta det lugnt, jag valde att glömma allt som hänt. du måste hitta Alexander och döda honom, men akta dig för du är förföljd". Japp, sedan väntar i alla fall 5 timmars skräck. Det är allt jag vet, men fråga inte mig om några närmre detaljer. Jag blundade nämligen större delen av tiden. Yes, jag är bra.
Tyvärr stannade inte Alle och jag hela spelet, eftersom Alle hade allmännt astråkigt och jag var allmännt asrädd. Så vi lämnade våra vänner därute. Jag har dock haft kontakt med de flesta efteråt, så jag tror att alla lever fortfarande. Success!
Dagen har annars tillbringats i pluggets värld. Taggar inför dressyrträning ikväll, men vi får se hur det går.
Dagen har annars tillbringats i pluggets värld. Taggar inför dressyrträning ikväll, men vi får se hur det går.
Look who's still around
Joo, jag lever. Ett tag kändes det faktiskt som om jag inte gjorde det, men nu är det på väg uppåt. Det som har hänt sen senast jag skrev något här är att jag har fallit och slagit i botten. En gammal depression tog ny sats och allmän paranoia har härskat i mitt sinne. Men nu är jag förhoppningsvis på väg upp igen, tror tyvärr det är lite väl tidigt att säga det nu. Men men, vi kämpar på.
Equiterapeuten var hos oss i torsdags. Cosby har kännts väldigt stel och jobbig den senaste tiden, och på förra dressyrträningen gick det så långt så tränaren sa att vi måste kolla upp honom, att han inte skulle motarbeta oss så mycket om han inte hade ont någonstans. Och så sant som det var sagt, han hade en rejäl låsning i höger bog. En helt annan häst blev resultatet, och så var det ju lite skönt att få en massage sådär mitt i veckan. Det kunde herrn lätt vänja sig vid.
I sank in the well of my mind, to deep ever to be found
Okej, jag vet att jag allmänt totalfailade med min lista, men fick i alla fall de mest intressanta sakerna skrivna (enligt mig iaf.). Jag funderar allvarligt på att strunta i resten. Argument nummer ett är för att det blev ett krav. Och vad leder krav till? Jo, det blir liksom inte roligt längre. I alla fall om du frågar mig.
Alla dessa krav man stöter på dagligen. Kravet att man ska ta sig till skolan, lyssna uppmärksamt hela tiden och prestera på lektionerna. Kravet att man ska orka fara iväg till stallet direkt när man kommer hem och sedan prestera där. Kravet att man ska orka sätta sig med läxorna så fort man kommer hem ifrån stallet. Kravet att man ska vara på bra humör hela tiden. Har ni hittat den röda tråden? Just det, krav.
Och som sagt, krav gör att även en så rolig sak som att gå till stallet och bara ha mysigt kräver all energi man råkar ha för tillfället, och det är bara för att orka byta kläder och ta sig ut ur huset. Stallet är det som hjälpt mig härda ut innan, och inte ens det kunde jag få ha kvar. Förbannade jävla krav!
Jag har bara sån lust att ge upp ibland. Det spelar ju ingen roll vad jag gör, det kommer alltid finnas något andra kan klaga på. "Visst, det är jättebra att du kan två tredjedelar av kursen bra, men på samma gång väger det inte alls upp det faktum att du inte är bra på den resterande tredjedelen". Logik, I don't think so.
Är det verkligen så svårt att ge lite pepp? En vänlig klapp på axeln, "the night is darkest just before the dawn"..... eller helt enkelt "man behöver inte vara bra på allt". Jag är trött på att ens försöka. För försöker jag, blir det ett krav, och vii vet ju alla vad som händer då. Jaa, man orkar inte.
The wind whispers....
Nu är det bara ungefär tre veckor kvar tills jag fyller arton. Kan inte säga att jag känner mig pepp på det, men vad ska man göra? Bara för att sammanfatta de senaste åtta åren tänker jag göra en lista. Som några av er kanske listat ut (ordvits lol) döper jag den till "The wind whispers...", och sedan kommer jag lägga på ett slut till varje inlägg. Anledningen till att jag inte har med så många saker är att jag inte vill att det ska ta upp alldeles för mycket tid, utan två inlägg i vecka får räcka. Här kommer den i alla fall. Enjoy!
The wind whispers…
-…memories of two souls bound with trust.
-…memories of epical journeys
-…memories of a new beginning
-…promises of future arguments
-…memories of dark ages
-…promises of me losing faith
A good excuse to be a bad influence on you
Jaa, idag stannade jag hemma från skolan. Varför? Jo, jag har bara en lektion idag, fysik, och vi skulle bara räkna och sammanställa gårdagens labb. Därför gick jag fram till läraren med mina hundögon och min förkylning och förklarade helt enkelt hur det ligger till. Jag har väldigt svårt att ta mig in till skolan, och att ta sig hem är snäppet värre. Restiden ligger på ungefär tre timmar dit och hem, för en lektion där vi bara ska räkna. Därför fick jag med mig papper hem igår och får göra arbetet hemma. Yes.
Nästa vecka börjar vårterminen, vilket innebär schemabyte och nya kurser. Matte E och Religion. Inte alltför spänd inför religion, men matte är väl alltid roligt? Eller?
A prayer to a God who's deaf and blind
Idag var det en sån där dag då man ångrar att man gick upp ur sängen. Jag hade väl bara varit vaken i tre timmar innan allt gick dåligt. Idag skulle nämligen jag redovisa en matteuppgift, men när jag pratar med läraren om det säger hon att jag gjort fel på nästan hela uppgiften! Efter lagom mycket panik och hjälp från både lärare och kompisar lyckades jag dock lösa uppgiften, och redovisningen gick faktiskt över förväntan.
Sedan fick vi reda på att vår fysiklärare har bokat in en resa till Oskarshamns kärnkraftverk den 15 februari (då jag är myndig för övrigt!). Den 15 februari har jag även teori på körskolan, vilket inte är en större uppoffring när jag tänker efter. Däremot är utbildningsmässan på Norrgården en större sådan. Den missar vi så klart. När vi tog upp det var det enda svaret vi fick att "nu är det som det är". Great, vid det här laget var jag övertygad om att jag skulle stannat i sängen idag.
Ett litet positivt moment innan allt gick dåligt är att jag hunnit spela lite Majora's Mask idag! Och folk som tycker att wow är beroendeframkallade, prova att spela ett gammalt hederligt Zelda-spel!
Irriterande moment nummer sista är att hoppträningarna är inställda två veckor framöver, då de har en sjuk häst på den gården. Just hopplektionerna har jag verkligen längtat till. Jaa, nu är det inte så att jag tycker dressyr är en pest och pina, det är faktiskt riktigt kul nu när vi kommunicerar bättre, men på hoppningen är det så mycket mer än kommunikation. Det är känslan jag är ute efter, känslan av att rida mot ett hinder, att känna rytmen och se precis hur många galoppsprång det är kvar, känslan av att Cosby är med mig till 100 % (en känsla man inte har alltför ofta i dressyren tyvärr). På hoppträningen är vi ett, jag behöver bara tänka en förhållning så lyssnar han. Jag behöver bara tänka "läng dig lite" så gör han det. Jag behöver bara säga "Du skulle bara våga sticka iväg"...så gör han oftast inte det. Han har ju kul, och det vill jag inte ta ifrån honom. För gör jag det har jag ingenting kvar. Älskade ponny!
Kanske, men troligtvis inte.....eller?
Idag fick jag reda på hur det gick på matteprovet jag skrev i tisdags. Jag var otroligt nervös när vi gick och knackade på hos matteläraren, och ja, hon hade rättat proven.
Hon började med att bläddra jättelänge (antagligen bara några få sekunder, men det kändes verkligen som en evighet) och sa: "Jaa, och för dig så......(jättelång paus).......gick det ju ganska bra. Solklart VG och en sol!". Så just nu svävar jag omkring på små moln, är bara så glad. Nu behöver jag bara göra en sista uppgift, och det spelar inte ens någon roll hur det går med den! Det är det som är det fina i kråksången.
Efter skolan åkte jag hem till Alle, och han bjöd på pizza. Tyvärr han jag inte få hjälp med min matteuppgift, men vad spelar det för roll? Just det, INGEN!
När jag kom hem skrittade jag Cosby i 25 min. Träningarna börjar ju som sagt nästa vecka, så det är ganska ojuste att låta honom stå innan. Vi får väl ta en liten mjukstart. Det var i alla fall otroligt mysigt att skritta ute på volten i pannlampans sken, på en ponny som var överlycklig över att vara ridponny igen. Det krävs så lite för att få honom på bra humör.
Näe, nu är det dags att börja "sista-minuten"-plugget innan fysikprovet i morgon. Önska mig lycka till!
This may work!
Det såg riktigt mörkt ut ett tag, men dagen gick över förväntan! Hade bara en lektion, så han åka med Alle hem och äta lunch där. Han hade köpt fika också, lilla hjärtat. <3 Och vi får inte glömma godiset till matteprovet. Tack älskling, det gjorde min dag!
Matteprovet kändes väldigt bra. det var väl tre uppgifter jag inte svarade på, men det kändes ganska bra i alla fall. Trodde att det skulle gå väldigt dåligt ärligt talat. Jag kom i tid till körskolan till på köpet. Helt fantastiskt, min otur kanske har vänt. Och träningarna sätter igång nästa vecka, kan det bli mycket bättre? Tror faktiskt inte det.
Jag känner mig pepp på livet igen. Ska försöka satsa lite mer på både skolan och Cosby. Jag vet, ekvationen går inte riktigt ihop för mig heller, men hittar jag bara ett positivt moment i skolarbetet kommer jag nog lyckas. Ridningen är det inget problem med, eftersom Cosby är mycket mer samarbetsvillig nu än han var för ett år sedan. This may work!
Näe, taggar inför skoldagen som väntar med Jay Smith (hör och häpna, en idolvinnare!) och en Coca Cola. äntligen lite sol i min gråtrista, deprimerade vardag.
The Beginning of the End
Bokstavligt talat faktiskt. Imorgon börjar skolan igen, och det är sista terminen. Sista terminen på natur, sista terminen på en skola jag inte gillar längre. Yes!
Anledningen till att jag inte skrivit här på länge är just skolan. Jag har haft så äckligt mycket att göra under lovet. Eftersom jag var sjuk klassen skrev nationellt prov i Matte D, ska jag skriva det imorgon. Ingen mjukstart på NV precis, och veckan slutar med ett prov i Fysik B.
Come closer my dear
It is just the beginning of the end
Yes, I'm here for you
För att göra allt lite mer hektiskt ska jag börja på teorin inför körkortet imorgon också. Men eftersom jag skriver matteprovet i morgon är det inte säkert att jag hinner dit. Jag kontaktade körskolan innan jullovet för att hör mig för om teorikursen, när den startar och hur långa de är och så. Då sa de att kursen troligtvis skulle starta 18 januari, men med min vanliga otur så har de flyttat fram starten.
Save your happiness for tomorrow
And today we'll drown in your tears
A drop of your blood tastes like wine today
Dock finns det en positiv sak med att skolan börjar, och det är att ridlektionerna drar igång i samma veva. Jag tycker synd om de som inte har någon sport eller hobby att bryta skolarbetet med.
Jag hade nog aldrig klarat av att gå NV om jag inte haft Cosby. När allt går dåligt är det så skönt att ta en paus, gå upp till stallet och bara ha roligt i några timmar. För mig är det obetalbart.
En annan sak som är obetalbar för mig är våra katter. Varje gång man kommer hem från skolan och är allmänt trött på allting kommer Dante springande och vill bli klappad. När jag kommer in i mitt rum ser jag Stina, som rullat upp sig i sängen och väntar på uppmärksamhet. Att bara få sitta en stund med en katt i knäet gör mig genast på bättre humör, alla borde få uppleva det.
Julmys
Jaa, god jul på er alla! Dagen började med att jag gick upp till stallet för att ge Cosby en julklapp. Det har blivit lite av en tradition att han får en ny grimma och två apelsiner på julafton. Joo, han älskar apelsiner. När jag tog lite julbilder på honom kom jag plötsligt på att det förhoppningsvis är sista julen vi firar tillsammans, och tårarna började rinna okontrollerbart. Missförstå mig rätt när jag skriver ”förhoppningsvis”. Jag skulle såklart ha kvar honom om jag kunde det, men eftersom jag börjar på universitetet i höst är jag rädd att jag inte kommer hinna med både häst och skola. Det är bara synd om honom om han ska behöva stå hos oss hela sitt liv när han kan komma till en ny ägare som faktiskt har tid. Cosby är en överaktiv ponny som knappt klarar av att stå tre dagar i sträck, så det fungerar inte att han står kvar här. Det känns hemskt att skriva allt det här, men det är för hans skull. och nej, han går inte i hagen med tomteluvan.
När jag sedan kom hem från stallet låg det en gosig Stina på min säng. Humöret höjdes lite grand, ibland krävs det så lite.
Näe, nu är det väl ändå dags för lite julstämning. För att lösa det på ett smidigt sätt så slänger vi in en bild på stalltomten.
Glansis och diken
Japp, idag hände det. Jag och Alle hade varit i Linköping och köpt de sista julklapparna och skulle bara svänga förbi på City Gross i Mantorp innan vi åkte hem till mig igen. Vi var mitt på en liten igensnöad väg när vi mötte en bil. Alle håller ut för att vi inte ska krocka, men när han försöker styra tillbaka igen fortsätter bilen rakt fram ut i diket, helt odramatiskt. Och där satt vi då, visste inte riktigt vad vi skulle göra. Till slut ringer jag pappa, som kom och drog upp oss sen. Aja, då har vi varit med om det i alla fall.
Fuck this, I'm going home...
Det är känslan jag haft de senaste veckorna, speciellt i skolsammanhang. Har haft så galet mycket att göra de senaste veckorna, och efter två år med konstant stress och prestationsångest så har jag blivit helt nollställd. Numb. Jag struntar i allt som har med skolan att göra, för det spelar ingen roll hur mycket jag än pluggar. När man pratar med mentorn om det säger hon bara; ”Jaa, men det är ju natur du har valt.”. Man ska väl inte behöva bli utbränd på gymnasiet eller? Vad kan jag säga? Det är ju ingen annan som bryr sig, så varför skulle just jag göra det?
Tillbaka till någon jag bryr mig om. Jag och Cosby tränade i Mjölby i lördags. Cosby är inte riden jättemycket de senaste då jag har varit skadad som vi vet, men vi åkte och tänkte ta det lite lugnt. Det var inget särskilt komplicerat förra gången vi var där så, en hel del basic. Den här gången var det i alla fall en jättebra övning som gjorde hästen lösgjord. Jag säger bara skänkelvikningar och serpentinbågar. En jättebra övning att ta så här innan vintervilan. Cosby kändes ganska sur i början, det blev ju plötsligt lite jobbigare, men efter kanske 15 min blev han som förbytt. Han började jobba på jättebra med bakbenen och riktigt spänsta iväg i traven. Min ponny alltså, han är för galen.
Love the Hardest Way
En del av mig dog idag. Eller ”dog” är inte riktigt rätt ord, snarare försvann. Borttappad. Jag känner mig vilsen, ensam och rent av förjävlig. Jag vet varken vad jag vill eller var vi står. Jag förstår inte vad det var vi kom överens om, är det ”vi” eller är det ”du” och ”jag”? Hjälp mig!
I Survived the Killing Week!
Näe, nu var det länge sedan jag skrev något här. Anledningen är att jag haft ganska mycket att göra. Förra veckan hade jag två nationella prov i svenska och en hel del engelska, matte och fysik som jag ligger back med. Not likey!
Förra veckan bestod i stort sett bara av orosmoment. Det första var på tisdagen, då jag hade mitt muntliga nationella prov i svenska. Temat är språk, så jag valde att prata om kroppsspråk och signaler med inriktning kommunikation med djur. Jag var otroligt besviken på mig själv, dels för att jag inte skrivit något bra manus, dels för att jag inte alls tyckte att jag fått fram det jag ville. När jag sedan skulle framföra redovisningen var jag så nervös att jag i stort sett bara stod och skakade, hasplade fram orden och flackade med blicken. Måste sett ut som ”Hej, kom och hjälp mig!”. Nästa lilla orosmoment var det skriftliga nationella, men det gick mycket bättre än det muntliga, så det slutade lyckligt i alla fall. Ironiskt nog skrev jag om talängslan (LOL).
Sen kom hoppträningen. Fick äntligen slappna av lite. Bara sikta på hinder, hålla yttertygeln och låta ponnyn ösa. Hoppade tvåstegskombination för första gången, men det verkade som om Cosby inte gjort annat. Peppade inför vår andra start i LA som skulle äga rum på lördag.
På torsdagen kom orosmoment nummer tre; Twinrixsprutan. Vi ska nämligen åka till Egypten på sportlovet, och då måste man mer eller mindre ta den. Ballade ju ur totalt när vi tog vaccinet mot svininfluensan, men det här gick faktiskt riktigt bra. Fast det gjorde ont…
Sista orosmomentet; biologirapporten. Ett stort arbete om kost och hälsa, där vi skulle se över vår egen kost och motion och helst dra lite paralleller till samhället. Jag började i tisdags med det arbetet, blev klar med en allmänt urusel rapport som jag hoppas jag får godkänt på. Hoppla do(r)ppla! (LOL)
Aja, skönt att denna helvetesvecka är över i alla fall. And I survived!
